Tittade just på en film som handlade om en familj som flyttat efter att dom hade haft inbrott och tjuven gjort en hel del psykiska och känslosamma illdåd,mannen jobbade delvis utomlands och var inte hemma så ofta,så hemma fanns bara frun och dottern plus en katt...well...dom blev ju offer igen,denna gång av en granne som tog reda på deras alarm kod och kom in i huset för att göra så mycket psykiskt illa som hon bara kunde.
Jag sitter nu här och skakar,reagerar ännu mera nu på ljud som inte jag förr reagerat på så mycket...
Men om ni minns skrev jag i ett äldre inlägg om hur det finns personer som behandlar en nyckel fel,sen det inlägget har en hel del blivit annorlunda,är jag ensam hem med sonen gör jag följande..
-går jag i duschen lämnar jag dörren upp från badrummet,samt dusch gardinen på en springa och varannan sekund tittar jag ut.
-kättingen på dörren har blivit i ordentlig annvändning.
-jag lyssnar hela tiden om någon är bakom dörren,lite omedvetet,men har börjar reagera hur jag kollar dörren allt oftare...
-går inte ens nära dörren om någon ringer på och jag inte har bestämt en tid med nån(därför ringer mina vänner före och ger mej en ordentlig tid då di tänker uppenbara sej)
-om jag går ut,lämnar jag alltid något som måste flyttas på eller ändras på...ifall någon är här medans jag är borta..
-Jag vaknar på natten av ljud och stiger tyst upp för att kolla om allt är okej,medans jag i bakhuvudet tänker på vart stången som man har över dörrkarmen är..grab and hit!
Att inte känna sej säker i sitt eget hem is really getting to me...men jag försöker på alla sätt göra det så säkert som möjligt! vissa personer blir arga när jag försöker ta upp en disskusion om det här,dom bara inte förstår hur det känns för mej som mer eller mindre är rädd dygnet runt då jag är ensam hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar