så i kors..

När det byts kapittel..från ett gammalt till nytt,där det gamla varat i en lång tid,är det inte underligt att det känns tungt,men ändå kanske en minimal lättnad,känslorna är i kors,man vill inte byta till ny sida fast man vet att det kanske blir hur härligt som helst,man är ju van vid det gamla,och det farliga med att bli van är ju just denna,när något nytt kommer in så känns det i början jätte fel,och rädslan är som störst!

Det som inte jag förstår är varför det känns som om någon nära har gått bort,frågan är ju bara om ett sorts karriär byte,men tårarna faller som om vatten kraftverket just börjat släppa ut mängder med vatten,det känns så fel och så rätt på samma gång...Jag som inte brukar vara rädd för nya saker är helt horribelt skräckslagen och vill bara försvinna!
Nya saker kan vara skrämmande även om det är något man i tiderna velat,men då viste att man inte får det och lärt sej leva med det...for F sake...det är bara bäst för alla...så säger alla...jag kan inte säga något eftersom jag inte vet,men tider lär visa hur det är,bra eller bättre eller sämre,hoppas förståss på det mellersta!

Men sen igen man skall stöda sin närmaste,och det är ju det jag kommer att göra,för det hör ju bara till...härrigud va underligt att ha honom brevid sej varje natt!