Att vara i tid.

För oss äldre är det inte så farligt om någon kommer 15min för sent,men för ett barn kan femton minuter kännas som en hel timme,och ju längre ett barn hamnar vänta desto mer kommer känslan om att den som skall söka upp aldrig kommer...bara tänk vilken hemsk känsla det är...

Barn vänjer sej vid tidtabeller och känner på sej när 8h har gått på dagis och efter det är det bara längtan och väntan på att förälder eller annan annhörig skall uppenbara sej.

Jag har haft en liten tös hos oss några dagar några veckor,allt har gått riktigt bra...men väntan på att förälder skall komma och söka har blivit väldigt lång då inte tidtabeller alltid hållits så bra,det kunde några dagar gå flere timmar över överenskommen tid,och det är inget roligt...

 Hon kunde stå jätte länge och vänta på balkongen och varje gång en bil kom förbi steg hoppet,men då bilen aldrig stannade sjönk hela flickan ihop och gädjen blev till suck...
Och jag gjorde ju även misstaget i att säga "snart blir du uppsökt"...och sen tog det ändå flere timmar innan det hände,men det kunde ju inte jag veta...

Att vara i tid kanske inte betyder något för dej,men för den som väntar är det hela världen!!