Man tager vad man haver.

Jag sitter och funderar när vi,vi som befolkning blev så dumma? När gav vi upp hoppet om en bra framtid? När blev vi hellre mer sjuka än friska?

Var det på 70-talet när plast blev mera pop,eller var det på slutet av 90-talet när vi hade råd att börja köpa datorer?

Förr var alla mycket gladare,mycket givmildare,mycket friskare,vi socialiserade oss med omgivningen,vi andadest ren ute luft,vi åt det som fanns..

Fattar ni alls hur jag funderar?

Jag menar,vi var ute och lekte från morgon till kväll eller jobbade ute,vi pratade om våra problem med dom man hade som närmaste vänner,dom vi såg en gång i veckan eller två,vi åt det vi odlade själv,vi sparade och vi hade det bra.
Förr hjälpte vi till om nån hade det sämre fastän man själv kanske inte hade det så bra..
Vi hade hemkonster för sjukdomar..och ändå levde dom flesta över 80år...

Idag har vi en dator skärm där vi "är sociala",en tv där vi lär oss,inneluft som kanske har luftkonditionering...vi ser våra våra vänner via Fb och kittlar det i näsan springer vi efter nasolin på apoteket...nån vecka senare springer vi efter näs-spray för torr näsa...(?)

Vad hände åt alla gamla goda idéer,bondförnuftet? tänkande om att spara och kaffe kvällar hos vänner?

Jag var SÅ glad,SÅ glad att jag nästan blev avundsjuk på mej själv när min granne kom och frågade mej om jag vill ha några gamla böcker hon inte gjorde något med,-"gamla och slitna är dom men kanske du har nån nytta av dom..."

Nu kan jag leva lite billigare igen...och även bjuda mina vänner på gamla godheter och lära dom ett och annat om vad som kan fixas om något blivit smutsigt..Avundsjuk?..jag förstår *blink*

Det känns som om jag haft födelsedag flere gånger redan fastän dit ännu är några dagar..