http://www.xmasclock.com/

13 februari 2014

Mötet som blev besök..

Oj så fel det kan bli ibland,här står jag ute och vänttar att grannen kommit hem och hans hembesöks personal skall komma så vi akn gå igenom vad han behöver här hemma och lixom förstå varann när grannen inte pratar ännu heller...efter 15min av väntande tog mina nerver över,har man en tid håller man den så är det bara så jag tog tag i telefonen och börja ringa lite samtal,fick tag i kvinnan som ringde mej någon dag tidigare och frågade vad som hänt?
Hon verkade ytterst förvånad när jag sade varifrån jag ringde,det visade sej att vi hade fel adresser,på alla sjukhus och allt har dom grannens gamla adress i systemet,observera att han ju bott i otaliga år på den nuvarande adressen men..ja...ups...

Hon fick börja försöka få tag i den kvinna som åkt iväg för hembesök men det blev till ingenting,efter en och en halv timme ringde hon mej tillbaka.."vet du nu har jag fått tag i hembesöket,men din granne har inte kommit hem han är fortfarane på avdelningen här i stan,vi trodde du visste!"-!nej det visste jag inte,jag har blivit sagd att han kommer hem idag och vi skall gå tillsammans dit...
Hembesöket hade redan varit och besökt grannen på avdelningen och fått allt klart som hon behövde..hoppas dom verkligen förstått varann..

Jaha,noh,det fanns väl inte så mycket annat att göra än att ladda ihop en liten goodiebag och dra iväg på besök till sjukhuset om gubben inte slipper hem ännu heller...

Och där var han,framför tv:n och tittade på os..usa mot någon annan i ishockey,ställningen var 7-1...Hej här sitter du,vad roligt med tv...hur mår du,jag trodde du skulle komma hem idag..här ska du få,vi hämta lite gott åt dej..

Vilken nöjd gubbe,fastän han inte riktigt är i bästa skicket så av godis blir man ju som ny*blink blink*,att jag hade båda mina småkillar med gjorde honom ännu mer glad..han vinkade åt dom men pratet blir inte till något,jag frågade om han alls fått några ord av sej men han skakade bara på huvudet och pekade på tungan och munnen,det lixom lyder honom bara inte..så jag sa att hördu ingen fara,vi får peka å viffta och bläkta allt vad det lossar,nu skall vi förstå varann i slutet,det tyckte han var roligt...

Vi hann knappt vända ryggen för att gå hemmåt så steg han redan upp och gick till sitt rum med godis påsen i högsta hugg,gamla gubbar och karameller...ni vet vad jag menar...

Vi pratade en go stund ännu med hälsosystern..härlig person,som berätta fint hur läget var och tyckte faktiskt om att lyssna på vad vi hade att säga/fråga..såna borde det finnas fler av..

Med nytt försök nästa vecka..ganske gubben kommer hem då...håll tummarna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar