Ibland känns det lixom sådär..

..sådär,ni vet dumt,eller sådär fånigt underligt.

Där sitter ni hemma,en fredag kväll eller vilken kväll som helst,ni kunde kanske åka iväg till en kompis på besök,men ingen gör ju sånt sådär bara nuförtiden..och alla har ändå något för sej,det är ju kväll...och så sitter ni där igen..

Eller någon har just bakat något mycket läckert och lägger in bilden på facebook,ni tänker "wow,det ser gott ut,om man bara skulle få smaka",men dom vill nog säkert äta upp allt själva eller så har dom redan vänner påväg på besök,det skulle ju vara grymt generande om man bara dök upp lixom..

Ibland saknar jag detdär enkla spontana "vi drar iväg på besök" grejjen,detdär som fanns när man var yngre,man satt hemma och hade absolut ingenting för sej när man bara ut av ingenting kom på att vi åker till Kalle och Greta på kaffe.

När man kom fram kanske ingen var hemma,så man styrde kosan till Ulf och Brita istället,där var det redan några gäster men Brita slängde på en panna kaffe till och delade bullarna så att det räckte till alla.
Som när mormor hade lagat mat och mittallt var det 3 extra barn inne hos henne och alla var hungriga,då skalade hon typ bara till lite potatis och lade till lite mer grädde i såsen och så var det klart...

...var försvann dom tiderna? försvann dom med mobil telefonen? Nu om man inte hör av sej till någon kompis på 1vecka kan det hända att man mittiallt inte ens blir vinkad åt när man man möts i trafiken...hör inte du av dej hör inte jag av mej systemet,ni vet..

Ibland skulle jag bara vilja stänga av internet,när man sedan möter en kompis finns det lixom inget att prata om.."jaha,så ni var på bio förra weekenden och sedan ut och äta..smakade fisken bra?"..jo tack...man vet färdigt allt om den andra och hjärnan behöver inte ens komma på några frågor längre,alla svaren finns där ute,bara att klicka in facebook,instagram,twitter,foursquare...whatever..

Jag saknar att ha dendär underbara kompis andan,där man typ är ute med bilden har vägarna förbi och kollar 5min innnan om man är hemma,vi är just där..och kanske,bara kanske i detta skede även har med sej något fr att man nu dyker upp lite oväntat,sånt uppskattas även i denna dags samhälle,tro det eller ej,allt behöver inte kosta för att vara trevligt,roligt och framförallt minnesvärt.

Jag minns med värme när vi hade plätt kväll,bara jag och en kompis..när det kom fram att grannen också skulle göra plättar,med plättsmäten i famnen kom grannfamiljen över och vi hade ett redigt plättkalas...alla åt med god aptit och en extra smet blev ännu till..bara sådär,utan några onödiga planer.
Eller den gången vi ringde upp till en kompis och frågade om vi inte skulle grille idag,bara sådär,en varm sommar dag..som blev sommar kväll som blev minnen..bara en enkel resa via butiken efter det som fattadest och iväg...

Det känns lite fånigt underligt att sådant förvinner eller så är det bara från en sida som det förverkligas...synd...och inget trevligt minne.