http://www.xmasclock.com/

23 februari 2015

In memorian vår tysta granne

Vilken hemsk morgon,söndagen..skulle bara gå på toaletten och sedan ligga och söndags dra mej i sängen,när jag ser att jag fått ett meddelande,bara någon minut sedan..jag öppnade sms:et och läser, "men va fan händer i er trappa???" Jag dök ut på balkongen och ser likbilen och polisen stå där,vet inte om jag stängde dörren då jag rusade in tillbaka för att finna några kläder att sätta på mej och ut i trappan med en sjudundrande fart.

Jag hann inte...dom hade åkt iväg...men en stund senare kommer en av grannarna imot och ser på mej och säger domdär hemska orden "du ha väl hört",jag ville bara gråta,men höll mej.det var precis så jag hade känt just den stunden jag såg likbilen,han var bortta.

Vår underbara,tysta,men så otroligt snälla granne Bjarne var borta,han som jag hjälpt så gott jag har kunnat i flere år,han som blev en familje vän,han som gillade våra barn som om dom var hans egna,han som aldrig gjorde någon illa...han är borta..


Jag hade sett honom senast på torsdag,när han som han alltid stod ute på vädringsbalkongen och andadest in naturen och tittade på vad som hände,jag vinkkade åt honom och sade hej,han vinkkade tillbaka,där stod han i sin blåa stickade väst och rutiga kragskjorta och hans hatt på huvudet.

Tisdagen innan var vi till butiken och banken för att sköta domdär grejerna man måste sköta en gång i veckan,han satte sej ner för att ta andan ibland och sen fortsatte vi igen genast som han årkade,utan någon brådska,jag bar hans varukorg eftersom denna tisdag skulle han inte handla så mycket,annars gav han poletten till mej just innan vi kom in i butiken så att jag tog en kärra åt honom...

Han älskade blommor och köpte till sej själv nu och då en bukett eller en krukväxt,ibland gav han en bukett även till mej,som tack för hjälpen antar jag,så snäll,så omtänksam.

På fastlags söndagen förde jag sista gången mat och bullar åt honom,sånt gjorde jag alltid nu och då,om jag bakade blev det alltid en extra bulle eller kakbit till Bjarne,han tackade aldrig nej för sött var ju gott..och hembakt mycket bättre.

Till jul var det alltid en gåva,för det mesta i form av matbit eller flere,oftast fiskinläggning för fisk var också något han gillade starkt..

Han hämtade ibland Åsa-nisse tidningen,hans favorit,efter att han hade läst den själv,för att glädja oss alla i familjen.

Idag är han borta,det som river mej mest i hjärtat är tanken av att han var ensam,ensam hemma vid den tiden han borde haft någon där..ingen skall behöva dö ensam..men ändå tänker jag sedan att nu lider han inte,inte av sjukt ben,inte av något...allt är tyst,lugnt och han kan cykla på hur många kajkanter och strandvägar han vill i himlen och titta ner på oss som saknar honom mycket.

4 kommentarer:

  1. Nej... jag visste inte det här! Bjarne - som jag också hört att någon kallat Nixon... är han borta?
    Han kom alla somrar till vår kiosk och köpte en eskimåpinne... alltid lika tyst och tillbakadragen men vi hälsade alltid på varandra då vi sågs när jag bodde på åsen...
    Det är ju inte så väldans många år sedan han blev pensionär, jag var i hamnen och skrev en grej om det också...
    Sorgligt. Och det är som du säger, ingen borde behöva dö ensam.
    Men du har varit snäll och omtänksam mot honom, så som en riktig vän ska vara. Kram åt dig för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är han,allas vår underbara Bjarne,tyst men vänlig mot alla,han blev pensionär tilika med min pappa,som du också skrev om(om jag minns rätt). Bjarne hade fyllt 74 år nu i nästa månad..men så blev det inte.

      Radera
  2. Men så här är livet - man vet aldrig när sista stunden kommer.

    SvaraRadera