Återigen en kväll från helvetet

Tänk vad det kan ställa till sej med mat,att något man vanligen har ätit mittiallt ställer sej imot en,tråkigt så sjukt tråkigt.

Det var i förra veck som vi var på ett kalas,jag åt en del av vad som bjöds på bordet,har inte haft några som helst problem under hela julen så man börja lixom lite glömma bort vad som är okej och vad inte.

Vi kom hem och bara någon timme senare var det igång, Gallan!

Jag brukar försöka leva ut anfallen som minimi varit 2,5 h och längsta 5h,men denna gång var det bara inte möjligt,det var sån helvetisk skrikande värk i kroppen att man igen en gång trodde att detta var sista dagen i levande böcker.

Jag hamnade ringa ambulans.

I ambulansen efter en rejäl dos värkmedicin.

 Men så kommer problemet,barnen,jag kan inte lämna barnen hemma och dom vaknar till ett tomt hus nästa morgon,panic!
Som tur fick jag tag i mina föräldrar och dom kunde komma så fort som möjligt..och eftersom dom inte bor direkt nära så försökte jag kämpa ännu vad som kändes som en halv timme(i verklighet 2min)innan jag ringde nödnumret.

Litalgin och dropp

Ambulansen är inte så långt ifrån då man bor centralt så det tog kanske 5 minuter innan dom var på plats. Underbara killar,verkligen service på hög nivå,humorn i skick och glimten i ögat och så var jag hjälpt till "plåsterbilen".
Fick en rejäl dos av värkmedicin rakt i ådern och bara en stund senare hade värken från radien 0-10 ( 11 när dom kom) sjunkit till 7,kändest som en redig lörda kväll i huvudet och därmed kom illamåendet som hade lurat i bakgrunden redan i någon timme.

Ett virr varr av ledningar

Fick lite försent illamående medicinen p.g.a av att ampullen inte gick sönder,men noh,allt jag ätit fanns nu i en plastpåse med anmärkningar om hur mycket jag ätit..iiiu..

Väl på sjukhuset i grannstaden bland massor av fina sköterskor,blev det litalgin,en räddare i nöden,en medicin som varit slut i tablettform hur länge som helst i hela Finland,god dammit!!!

Blev hemskriven under nattens små timmar,men då värken varit från övremagen ner mot höger,runt till nedre ryggen och därifrån upp,över axlarna och lungorna tror du har tappats för du kan inte andas...då är man öm och sjuk i kroppen mycket länge.

Följande dag fick jag igen ett anfall,i mindre skala men tillräcklig för att lägga mej i säng ännu en dag,dag tre efter ambulans dagen låg jag ännu över halva dagen i säng,så sjuk och öm att det inte är sant.
Sen kom flunssan,ögonen rann,febern steg,snuvan sitter i...